Gedigen
hälsingegård
Ol-Ers i Västeräng är en av de allra mest gedigna och självmedvetna
hälsingegårdarna, med ovanligt ståtliga och påkostade byggnader. Gården
ligger dessutom utomordentligt vackert i det öppna landskapet mot Dellen.
Sedan 1766 har gården vandrat i samma släkt. De nuvarande
huvudbyggnaderna är från 1840- till 1860-tal. Mangårdsbyggnaden
flankeras av två flyglar, med ladugård, stall och snickarbod, allt
uppvisande en extremt genomförd symmetri. Till gården hör även två logar
och ett stort härbre i tre våningar. Så väl stenarbetet, smidet och
timmertekniken utstrålar stor hantverksskicklighet och kvalitet. Till
sevärdheterna hör även en stor trädgård med gamla växter.
Kulturreservatet Västeräng
Byn Västeräng, med byggnader, mark, fäbodar och skog, utgör en
helhetsmiljö av mycket högt kulturhistoriskt värde. I september 2002
invigdes här Gävleborgs läns första kulturreservat. Syftet med
kulturreservatet är att bevara en by, som genom markanvändning och
byggnader ger en bild av hur det traditionella jordbruket sett ut i
Hälsingland från mitten av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet.
Skötseln sker genom åkerbruk och betesdrift, samt underhåll av
byggnaderna med traditionell teknik.Redan
år 1542 var Västeräng en fullt utvecklad by med fyra gårdar. Efter en
förödande brand byggdes byn upp igen år 1700, och allt sedan dess har
bebyggelsen varit belägen på samma plats. Ol-Ers är en av tre ståtliga
gårdar i den täta bykärnan. De tillhörande markerna utgör ett rikt
varierat odlingslandskap. Åkrar och ängsmarker i oregelbundna former
kantas av stenmurar och öppna diken. Här finns ovanligt många hölador av
hög ålder, varav flera ursprungligen varit trösklogar. Vid byvägen söder
om Ol-Ers ligger en lada, ursprungligen loge, daterad till 1580.
Tillsammans med de logar från olika tider som bevarats på sin plats,
erbjuder de gamla ladorna en unik möjlighet att studera tröskningens
historia i Hälsingland.
I den kringliggande jordbruksbygden finns flera
kulturhistoriskt värdefulla byar och enskilda gårdar.
Bebyggelsestrukturen i området är jämförelsevis lite förändrad sedan
storskiftet på 1760-talet. Trakten är även rik på fornlämningar.
Texten bygger på uppgifter från tidigare studier
Sammanställning Andreas Hagman, Projekt Hälsingegårdar
Granskning gårdsägaren
|
